:'(

hur fan orkar människor ta sig i genom de är, hur klarar dom att se ljuset i tunneln? jag har då inte orken till de, inte viljan eller hoppet! någon som vet hur man klarar de kan ju gärna berätta de för mig, för jag kan inte ha de så länge till, de fixar jag bara inte ! :'( <3

istället för att gräva dig i dåtiden kan du försöka ta tag i nutiden och ägna dig åt nuet istället för att klaga och tycka synd om dig själv. Om inte du tror på dig själv hur ska någon annan kunna göra det.

Haru ätstörningar? Lät bara som det i din text, känner igen mig... Kan du inte skriva om det i bloggen? Förlåt om jag är helt ute och cyklar.